Imorse var Doris väldigt ivrig och spårandes när vi gick på prommisen. Jag skulle sätta på mig vanten när Doris drar till lite och kopplet flyger ur näven på mig! Jag säger åt henne att stanna och jag sätter på mig vanten, plockar upp kopplet och så hinner vi gå några steg så möter vi Doris värsta fiende Ida (vilket är lite skrattretande för hon är en liten tax)! Mellan dom är det viljornas kamp, dom är jämngamla och båda vill bestämma!! Dom börjar genast skälla på varann och dra i kopplen. Det var lite läskigt att tänka tanken om jag inte hunnit plockat upp kopplet innan dom kom runt kurvan!! Puh, ibland ska man ha tur med :-)
Jag ska sluta titta på program som Spårlöst och Extreme home makeover! Det kan ju inte vara bra för någon att såna program får existera!! Igårkväll satt jag och tittade på Spårlöst då värsta niagarafallen satte igång!
Som tur var så hade sambon gått och lagt sig så han såg mig inte sitta där och snyfta hihi
Men det slår aldrig fel..
Varje gång sitter jag där och gråter och ändå ska jag bara titta. Jag vet ju, nästa vecka kommer jag ju sitta där igen och snyfta ;-)
Undrar när man ska lära sig!?
Det märks ju att man brås på en mamma som börjar böla redan när förtexten på filmen Lassie gick!! Love you mamsen ;-)
lillisl
19 januari 2010 09:23
Vilken tur att du fick tag i kopplet.
I går så missade jag Spårlöst så synd, jag är som dig som bara gråter,men ibland så är det faktiskt skönt att lätta på trycket
Ha det bäst
Kram
http://danslillis.bloggplatsen.se
wiper
19 januari 2010 09:43
Du hade lite dramatik på morgonen och det var spännande att läsa och även skönt att det gick bra.
Du är inte ensam jag gråter själv så det gör ont när jag ser spårlöst (snyft!)...
Roligt tecknat ;)
Ha en fin dag
kram
http://wiper.bloggplatsen.se
Monica
19 januari 2010 09:53
Ja du ibland har nog gud hållt sin hand över en när det gäller hundmöten. Zeus som var snällheten själv blev biten i näsan ett par gånger av ångestbitande tikar.
Hundar som bor i stan är mycket trevligare mot andra hundar, kan nog bero på alla hundmöten där.
Jag gråter bara när jag ser naturprogram, människor på TV berör mej inte lika mycket(får man skriva så hihi).
Ha en bra dag/kramen
http://ingemix.bloggplatsen.se
Gilla
19 januari 2010 10:04
Tur ändå att Ida inte var en hanne. Det hade väl inte lämpat sej just nu? Jag har också lätt för att lipa, när jag ser Spårlöst. Man vet ju att det löser sej, men innan det, så kniper det i halsen. Jag missade det igår, för jag totalvägrar att se på Idrottsgalan. Men Sibbelin hade också tittat på Spårlöst om vi bara hade sett att det var på gång. Svar: Titta på min blogg senare idag. Kram/Gilla
http://metrobloggen.se/12gilla
Tintin Belisida
19 januari 2010 10:28
Ja, visst måste man ha tur också./Har inte sett Extreme home makeover och Spårlöst har jag inte sett den här säsongen. Håller själv på att "hitta tillbaka" till sådant jag har förlorat så "spårlöst" är egentligen passande och någon person är i allra högsta grad saknad också../Jo, de varma mackorna är verkligen jättegoda. Kram
http://elisannw.bloggplatsen.se
Ama de casa
19 januari 2010 10:34
Ja, det var verkligen tur!
Jag är också otroligt lättrörd. En gång kom Anders på mig när jag stod och strök framför tv-n och storbölade till "Rädda Willy 2" dubbad på svenska...
:-)
Kram
http://amacasa.wordpress.com
-Nena-
19 januari 2010 11:53
Vilken tur att du hann ta kopplet innan taxen kom...
Jag är likadan, sitter och tårkar tårar och snyftar och undrar varför jag egentligen tittar *s*
http://nena.bloggagratis.se
marie
19 januari 2010 14:48
Här har du en till som böklar så det skvalar till många TV program....både av glädje och sorg.
Ha en bra dag! Nu ska vi äta semlor...
kram
..
http://www.mariekjerulf.blogg.se
Marita
19 januari 2010 16:17
Som hundägare vet jag precis hur du kände dig,ibland ska man ha en jäkla tur.
Men du Lassie och förresten alla djurfilmer som är sorgliga är ju rena självplågan att se,och ändå gör man det.
Ha en fin,fin kväll nu,
kramiz!
http://nospussar.bloggplatsen.se
Sanna
19 januari 2010 16:49
Jag snörvlar jag också med återföreningar. Brukar missa de där programmen inte bara med flit men som oftast ser jag annat.
Tur du fångade upp vanten i tid och då slapp det bli djursjukhus också kanske *ler*
Usch ja och min hund har ju blivit attackerad 12 ggr så jag vet precis hur det fungerar idag. Lös hund=bråk!
Ha det gott och som vanligt blve det ett gott skratt åt rumrenhetsträningen....ha ha!
Kram.
http://sancha.bloggagratis.se
Rosie & Harry
19 januari 2010 21:06
Det var ju tur att du fick tag i kopplet:) Så Doris har en lite fiende hon och sen en liten tax (inget emot små hundar men doris är ju större hihi) Men det kan ju vara så. Det är ju inte roligt om de hade börjat slåss och små hundar de kan de med.
Ja att gråta visa bara ett tecken på känslor och medmänsklighet:)
Stora kjamen till dig och ge doris också en;)
http://bearclaw.bloggplatsen.se